3 månader senare
Vi har inte varit särskilt bra på uppdateringar här, tror och andra sidan att ingen läser denna blogg längre.. men vill skriva ett inlägg för min egenskull, för att jag ska kunna gå tillbaka hit om några månader och påminna mig själv om vad jag faktiskt varit med om.
Är helt otroligt att man kan finna sin plats i vardagen så snabbt efter en sån här resa. Dagarna eller veckorna efter att jag kommit hem blev jag alldeles full av lycka när jag blev serverad potatis med gräddsås. Duschen va ändå bäst, där kunde jag stå timvis och bara njuta av rent varmvatten som rann ner längst ryggen. Jag tog helt enkelt vara på det underbara vi har i Sverige och njöt av att få vänta på bussen eller att få gå över ett övergångställe. Jag uppskattade små sakerna i vardagen som man alltid tagit förgivet. Jag log med största leendet när jag gick förbi folk i mataffären och höll nästan på att göra whai-hälsning men väcktes då av tanken att jag befann mig på hemmaplan.
Det var faktiskt en ganska jobbig omställning att komma hem igen, eftersom man ändrat sina vanor i vardagen. Man kunde inte längre leva i nuet och beta av dag för dag, timma för timma. Helt plöstligt skulle man börja planera för flera veckor framöver. Man fick in nya vanor på en så kort tid som tre veckor, det är sanning. Det blev som en kultur-krock eller kanske chock när man kom hem igen.. Det tog ett tag innan man hittade sina vanor och rutiner igen.
Jag saknar thai-livet, trodde aldrig jag skulle säga det men jag måste erkänna att så är fallet.
Varför är det alltid så dumt att när man är på plats så vill man hem och när man väl är hemma vill man tillbaka?
Ibland får jag en känsla av att jag aldrig varit på utlandspraktik, det känns så långt ifrån den vardagen man lever i nu. Eftersom det var såna kontraster.
Ibland känns det konstigt att gå runt i Sverige, man känner sig så liten. Man vill kunna påverka, göra någonting. men det går inte, man tar sin väska till skolan och där sitter man dag in och dag ut. Jag vet inte varför jag känner så, inte för att jag kände mig "viktigare" i Thailand men jag fick insikt i hur stor världen är. I att varje människa har en roll här på jorden, alla kan göra någonting eller påverka den på just sitt sätt och på någotvis går det.
Resan har gett mig otroligt mycket som människa. Jag har fått en helt annan förståelse för andra människor, jag ser något unikt i varje individ. Jag blir glad när jag ser folk med en annan kultur, det känns som hemma. Hemma i en värld full av spännande möten.
Jag saknar tiden med A & A, saknar deras skratt. Vi träffas i skolan men blir inte alls på samma sätt tyvärr. Vi alla tre vad överens om att vi kändes som syskon på resan. Vi delade allt tillsammans, glädjen, tårar, sängen, allt! Hemma i sverige har alla funnit sin plats i vardagen igen och tiden tillsammans är knapp. Men vi vet att det vi delade kommer vi alltid ha tillsammans och ingen kommer kunna ta ifrån oss det.
Tiden kommer, tiden går men kärleken består!
Om ni någon gång läser det här vill jag tacka för tiden tillsammans i thai och att jag fick lära känna er. Ni är två av världens finaste änglar.
Tack alla för att just jag fick möjlighet till denna resa, en livserfarenhet som jag kommer bära med mig vad som än händer i framtiden. Om ni har chansen - gör en sån här resa, ni kommer aldrig ångra er!!! ALDRIG!
Ta vara på livet och vad det har att erbjuda.
Love / Emma
Är helt otroligt att man kan finna sin plats i vardagen så snabbt efter en sån här resa. Dagarna eller veckorna efter att jag kommit hem blev jag alldeles full av lycka när jag blev serverad potatis med gräddsås. Duschen va ändå bäst, där kunde jag stå timvis och bara njuta av rent varmvatten som rann ner längst ryggen. Jag tog helt enkelt vara på det underbara vi har i Sverige och njöt av att få vänta på bussen eller att få gå över ett övergångställe. Jag uppskattade små sakerna i vardagen som man alltid tagit förgivet. Jag log med största leendet när jag gick förbi folk i mataffären och höll nästan på att göra whai-hälsning men väcktes då av tanken att jag befann mig på hemmaplan.
Det var faktiskt en ganska jobbig omställning att komma hem igen, eftersom man ändrat sina vanor i vardagen. Man kunde inte längre leva i nuet och beta av dag för dag, timma för timma. Helt plöstligt skulle man börja planera för flera veckor framöver. Man fick in nya vanor på en så kort tid som tre veckor, det är sanning. Det blev som en kultur-krock eller kanske chock när man kom hem igen.. Det tog ett tag innan man hittade sina vanor och rutiner igen.
Jag saknar thai-livet, trodde aldrig jag skulle säga det men jag måste erkänna att så är fallet.
Varför är det alltid så dumt att när man är på plats så vill man hem och när man väl är hemma vill man tillbaka?
Ibland får jag en känsla av att jag aldrig varit på utlandspraktik, det känns så långt ifrån den vardagen man lever i nu. Eftersom det var såna kontraster.
Ibland känns det konstigt att gå runt i Sverige, man känner sig så liten. Man vill kunna påverka, göra någonting. men det går inte, man tar sin väska till skolan och där sitter man dag in och dag ut. Jag vet inte varför jag känner så, inte för att jag kände mig "viktigare" i Thailand men jag fick insikt i hur stor världen är. I att varje människa har en roll här på jorden, alla kan göra någonting eller påverka den på just sitt sätt och på någotvis går det.
Resan har gett mig otroligt mycket som människa. Jag har fått en helt annan förståelse för andra människor, jag ser något unikt i varje individ. Jag blir glad när jag ser folk med en annan kultur, det känns som hemma. Hemma i en värld full av spännande möten.
Jag saknar tiden med A & A, saknar deras skratt. Vi träffas i skolan men blir inte alls på samma sätt tyvärr. Vi alla tre vad överens om att vi kändes som syskon på resan. Vi delade allt tillsammans, glädjen, tårar, sängen, allt! Hemma i sverige har alla funnit sin plats i vardagen igen och tiden tillsammans är knapp. Men vi vet att det vi delade kommer vi alltid ha tillsammans och ingen kommer kunna ta ifrån oss det.
Tiden kommer, tiden går men kärleken består!
Om ni någon gång läser det här vill jag tacka för tiden tillsammans i thai och att jag fick lära känna er. Ni är två av världens finaste änglar.
Tack alla för att just jag fick möjlighet till denna resa, en livserfarenhet som jag kommer bära med mig vad som än händer i framtiden. Om ni har chansen - gör en sån här resa, ni kommer aldrig ångra er!!! ALDRIG!
Ta vara på livet och vad det har att erbjuda.
Love / Emma
